onsdag 31 augusti 2011

Livet går vidare........

Idag är det en vecka sedan pappa gick bort och man börjar återgå till det "normala". Idag ska mamma och jag till blomsteraffären och välja blommor till begravningen som blir den 14 september. I måndags var vi på begravningsbyrån och igår valdes det gravplats. Det är mycket som ska göras.......



Trädgården har jag glömt bort. Jag såg att mina tomater började mogna  i alla fall.

Igår var jag inte hos mamma, annars har jag varit där varenda dag sedan pappa dog. Pappa fick en massiv hjärnblödning så det hela gick mycket snabbt. Jag tror aldrig pappa han förstå vad som var på väg att hända. Pappa blev ju 82 år och har fått leva ett aktivt liv ändå in i det sista. Så för pappa var nog det här den "bästa" döden. Jag tror inte att han hade fixat att bli sittande och inte kunnat leva som vanligt. 

Jag har väl aldrig trott på de där med andevärlden, men nog har det hänt lite konstiga saker...........Första natten sattes radion i gång nere i källaren hos mamma. Pappa han hade radioapparater i nästan varenda rum i huset och han lyssnade alltid. 

När jag skulle ta fram fika och öppnade skåpet så ramlade koppar ned från hyllan.....nog börjar man undra!

Men det är väl så att man är mer mottaglig för sådana här tankar i detta skedet kanske.....

Ja så är det............livet går vidare, men det är lite på sparlåga ett tag till........

Kram och tack för era styrkekramar och tankar!


Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
Alf Henrikson


11 kommentarer:

Rosor och ruiner sa...

Ja du, livet går vidare hur konstigt det än kan tänkas. Men det blir aldrig som förut när en närstående tas ifrån en. Det är nu ett och ett halvt år sen mamma gick bort, och jag har ännu svårt att acceptera det, hon fattas mig så mycket. Man blir nog mer mottaglig också som du säger, och funderar mycket på livet och och döden och meningen med allt...
Kram!

Britt sa...

Det blir otroligt tomt utan dem och nog tänker jag på min pappa flera gånger i veckan trots att det är flera år sedan han gick bort.

Men som de säger tiden läker alla så och så är det nog även om det kan ta tid. Ha det så bra du kan och försök att göra lite roliga saker också//Britt

Berit sa...

Kram!!! jag tänker alltid att mina föräldrar har ett vakande öga över mig än, det känns så.
Ha det gott!!

Christina sa...

Min pappa dog också i massiv hjärnblödning och jag tänker på honom varje dag. Sorgen är ju inte så påtaglig efter ett tag, men något fattas! Du har en svår tid framför dej men kom ihåg: det är alltid mörkast innan gryningen.Kramar Christina

Mia sa...

Ja det där med andevärlden är mystiskt men jag tror på något sätt att det finns men det är svårt att veta och sätta ord på.
Man får vara tacksam så länge man får ha sina föräldrar kvar i livet.
kram

Susie på Stjärnarve... sa...

Det blir ohyggligt tomt när ens nära och kära går bort. Speciellt ens föräldrar som ju alltid funnits där!
Men dom finns ju på sätt och vis kvar inom en och man får försöka tänka på alla ljusa minnen man har kvar. Men jag förstår att du har det tungt - och det tar mycket lång tid innan den första sorgen lägger sig.
Men...precis som du skriver, din far slapp ligga som ett kolli på sjukhus, vilket förmodligen kan kännas som en stor tröst i bedrövelsen!
KRAM
Susie

karina sa...

Hejsan!

Det är jobbigt när närstående går bort, och sen tillkommer ju allt man inte tänkt på som ska göras.Tänker på dig och ha det gott, Karina.

Husbilen Credo sa...

Det finns saker här i världen som vi måste gå igenom detta är väl ett av de svåraste ögonblicken. Men som Du skriver det är skönt när det går fort och ingen behöver sitta och kämpa och lida.

Det finns saker här i livet som är underliga. Alla har vi ett sjätte sinne och några vågar plocka fram det och får då kontakt med andevärlden.
Kram till dig förstår vad Du går igenom ... har båda mina föräldrar i livet men mina svärföräldrar gick bort tidigt.
Kramar

himlaverket sa...

Ja, så är det. Ibland hejdar sig livet liksom.
Jag tror åxå att det bästa är om man får gå bort hastigt, det gjorde min pappa med i hjärtinfarkt.
Hade varit svårt att se en så livsälskande människa bli ett kolli.
Vi får trösta oss med att de är i Himmelens trädgårdar och njuter(förhoppningsvis finns inget ogräs där heller)
kram ulla

Knatten sa...

Jo! Du borde tro på andevärlden. Det känns lättare då. Och för många finns den faktiskt, bara man är mottaglig.
Kram /Knatten

Suss o Kai sa...

Ja livet går vidare, man känner kanske som om tiden står stilla ett tag, man går runt i ett vakum och fattar inte riktigt vad som hänt, men livet går vidare och man kommer att sakna och längta. Det är inte roligt alls men en dag ser man ljuset igen och kan gå vidare Kram Suss